enlitenglimt

Började snabbt som attan för oss. Vi var på en vanlig koll på Mödravården måndag den 13:e december. Det mesta såg och lät bra, så kom vi till kollen av blodtrycket. Detta blodtryck har varit bra precis hela tiden, förutom just den dagen. Istället för mitt vanliga 110 låg jag på 180 nått. Barnmorskan blev väldigt tyst. Jag fick order om att genast gå och kissa i en mugg. Resultatet blev havandeskapsförgiftning. Nya order om att åka hem och hämta BB väskan - snabbt.
Vi blev lite chockade bägge två och fattade nog inte helt hur detta skulle sluta några timmar senare. Vår barnmorska talade om att vi iaf inte skulle få en baby på det nya året, utan ganska snart.

Väl framme i Sunderbyn kopplades jag ihop med en massa maskiner som mätte kurvor hit och dit.
  Här såg man att Melker hade det fint inne i magen men att jag inte hade det lika bra med honom där inne. Vi fick även göra ett ultraljud för att se att allt såg bra ut, läkarn mätte hur mycket fostervatten det var och uppskattade vikten på vår knodd. Tobbe blev hemskickad för ingen trode att något skulle hända de närmsta dagarna. Själv var jag lite oroligt, för 13:e dec är ett datum som spökat i min skalle sedan jag kissade på stickan Valborgsmässoafton.

Eftersom att jag hade ont i ryggen fick jag nålar i öronen. Gissa om jag blev förvånad när det onda gick sin väg på en gång när nålarna sattes dit. Vid 22 på kvällen somnade jag till i min sjukhussäng. Var trött efter en intensiv men stillsam dag. 23 vaknade jag av ont i ryggen igen, var upp en sväng på toa och ringde på sköterskan för att få en tablett. Ingen tablett fick jag utan blev uppkopplad igen då jag helt plötsligt började tokgrina för smärtan som strålade i rygg och mage. Värkarna var igång. Maskinen visade inget och både läkare och sköterskor funderade på om jag hittade på. Läkaren klämde på magen och konstaterade att det var nog ganska bråttom. Jag lyckades få med mig mobilen i farten och det var tur. Mellan två snabba värkar ringde jag Tobbe som också precis somnat. Han kastade sig i bilen, och mig sprang de med till Förlossningen. Det var bara att hålla fast sig i sängen och blunda.

Jag sög fast i lustgasen och blev kompis med den ganska omgående, men hur stor hjälp den var vet jag inte. I efterhand har man berättat att det värkarbetet jag gjorde på mindre än en timme i normala fall tar 6 timmar. Det gör ganska ont att öppna sig fort... men å andra sidan gick det fort och var inte långdraget. Kanske lika bra det?
Några gånger mellan 24:00 och 3:39 var narkosläkaren in. Melkers hjärtljud gick ner mycket och mitt blodtryck var uppe i över 280. Jag tror det sporrade mig att kämpa lite till. Jag ville föda honom, inte få ett snitt.

Efter fyra krystningar på 9 minuter kom han ut vår lilla knodd. 3:39 den 14:e december föddes en ny stjärna. Han är såklart det allra vackraste gossebarnet som finns.

2950 gram lätt och hela 46,5 cm lång landade han på mitt bröst lite lagomt blålila. Pappa Tobbe fick klippa navelsträngen och se till att vägning och mätning gick bra. Jag fick duscha, helt otroligt att man klarar det efter en förlossning, men det gick ju och var nästan skönt också!



Kärlek

 

Jag fick ligga kvar på BB till fredag kväll. Då grät jag mig hem. Mitt blodtryck var inte bättre, men jag blev så stressad av alla människor som sprang in och ut. Ammade jag eller inte. Förr klappade folk mig på magen, på sjukhuset blev brösten utsatta. Folk klämde och kände. Jag som inte ens hade problem med att få igång amningen. Fick till slut åka hem på nåder med en påse piller. Lördagen var vi tillbaka på sjukhuset för att kolla blodtryck igen. Denna gång mycket bättre. Fick mer piller med mig hem och fick lova att gå  och kolla upp trycket på vårdcentralen. I onsdags blev jag friskförklarad, eller nästan iaf. Trycket var för lågt, så pillrena är nu borta.

Melker mår bra, jag mår bra och Tobbe mår bra. Vi börjar komma in i våra nya roller. Vi sover gott om natten, bara lite mindre än tidigare. Vi byter blöjor i skift och vi har överlevt julen. Vår bästa klapp fick vi ju lite tidigare och snabbare än tänkt, men det var det absolut finaste klappen man kunde önska sig.

God Jul och Gott Nytt År