enlitenglimt

Lycka och vardag.

Saker som gör mig varm i kroppen

Publicerad 2011-09-02 21:34:23 i Allmänt,

Det är när ni lämnar en rad efter er. TACK Erica!
Gamla vänner som tittar in och läser. Ni finns ju där. Minns gamla tider ikväll. Kikade in hos Sofie i Oslo och såg fina bilder från ett vackert bröllop i sommar. Ett fint par, all lycka till er!
Maffia tiderna var fina tider. Det ligger långt in i hjärtat och värmer. En dag får vi berätta för våra närmsta om hur ett underbart gäng tjejer i Pite kom att bli maffian. Tänker på er!
Livet har sina vändningar. Bra och mindre bra. Nu är vi inne i fina år, iaf jag. Drömmar finns och dem släpper jag inte. Drömmar är till för att uppfyllas, nått att kämpa för. En dröm kan vara liten, sen kan den ju också kännas långt borta. Tänk bara att få fylla 65 år och få vara ledig på heltid. Förhoppningsvis med en frisk käresta. Hitta på en massa skoj. Har så fina förebilder runt mig som passerat dessa år. Alla gör de olika, men alla tar de hand om den tid de har. Helt riktigt. Jag vill också fylla mina dagar med lycka, vänner och roliga saker. Inte bara när jag är 65+ utan även nu. Låt oss fånga våra dagar på vårt sätt!
Ikväll ordnade jag med en god middag till min allra bästa och finaste vän. Har inte sett röken av honom på hela veckan, nästan. Vi har sovit ihop. Lilleman har saknat sin pappa. Vi har fått gå in till jobbet för att säga hej, för de har som mest sett varandra 2 tim/dag. En helvetes vecka är över. Pilgrimsmusslor, rösti, löjrom, väl marinerat kött och ungsbakade rotfrukter satt fint. Nu är det fotboll på TV. Jag sneglar bara, mannen uppdaterar sig i telefon och på TV. Imorgon är vår lediga dag. En dag denna vecka, mer blev det inte. Hatar Smedjans öppettider just nu...
Igår var jag på mammaträff. Tror det var sista gången som vi sågs över en lunch inne i stan. Våra barn börjar bli rörliga värre! Babysången börjar i veckan. Tror vi ska testa på det. Känns bara trist. Trist för att jag börjar jobba om fyra veckor. Fyra veckor. Hur hamnade vi här?? Hur kunde tiden bara rinna iväg? Hur kunde min knodd bli så stor?
Det gör mig varm att han växer så, att han utvecklas rätt. Vi har en liten kille med vilja och med massor av känslor. En drama queen om så krävs. En glad liten skit som är så lycklig när man jagar honom över golvet och genom våra tre rum och kök. Han kryper våldsamt fort just nu. En kille som vandrar mellan bord och soffa, efter stolar och längst badkaret. Han älskar att sitta och titta på tvättmaskinen som snurrar runt, pussa på dammsugaren, åka vagn och pilla på fälgarna på bilen. Han skrämmer oss och säger bu, han ropar på pappa och mamma när han vaknar på morgonen, han vinkar och dansar. Det gör mig varm.
Det gör mig varm i kroppen att ni finns där, tänker på mig ibland. Jag tänker på er. Alla er som finns i mitt liv. Inte bara er som jag pratar med ibland varje dag, utan även er jag pratar med ibland och bara ytterst få gånger. Alla er som gör tummen upp på facebook, och ni som ibland säger hej här på bloggen. Ni finns där i mina tankar. Just idag och ikväll gick många tankar till maffia gänget. Kan inte sätta ord på varför. Tror jag saknar den styrkan vi en gång hade ihop. Girl power på ett väldigt bra sätt! STOR kram till er!

Kommentarer

Postat av: Sofie

Publicerad 2011-09-03 09:33:19

Godmorgon! Ja visst var dem fina på bröllope? :-) Fina tankar du har kring gamla tider. Läser din blogg ofta men jag är så dålig på att kommentera. Hoppas ni har det bra och ja visst går tiden fort!! De växer och blir stora alltför fort! Kram från mig - Sofie

Postat av: Erica

Publicerad 2011-09-03 12:00:19

Tack själv! Det kanske inte alltid var bättre förr men maffiatider var härliga tider, vi var ett härligt gäng brudar, sådär lagom kaxiga! :)



Nu till sommarens bröllop letade jag som en tok efter bilden på oss maffiabrudar, den där vi även skrivit en 'text/ramsa' om oss, men fann den inte.



Men däremot hade jag kvar ett utklipp från PT där vi maffiabrudarna hade fått en tummen upp från stadens (då) tre största 'fem-i-tre-raggare' om det är nått att vara stolt över vet jag inte, men man kan ju skratta åt det idag ;)



Hoppas ni har det bra hela familjen, kram kram!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jenny

Att ha passerat 30-års strecket, leva livet som småbarnsmamma och få vardagen att gå ihop. Här blandas glädje och ibland sorg. Lycka och frustrationer. Livets berg- och dalbana i sin enkelhet.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela