enlitenglimt

Vilket år 2011 var. Kärlek i form av värdens finaste Melker. Vårt första år ihop. Den där lilla, lilla skorven på 2,9 kg har gått och blivit hela 12 kg tung. 46,5 cm uppnår nu hela 78 cm. Ni kan ju bara gissa hur många kläder han hunnit växa ur, och hur många gånger vi renast garderoben bara till vår lilla parvel. Han är inne på sin tredje overall bara under detta år. Det säger en hel del va? Första kvartalet var relativt tufft, när man kikar i den där backspegeln. Fösta tiden fick vi väcka vår son var tredje timme för att se till att han vaknade, att han åt och att han bajsade. De två sista var inga problem, men att vakna var inte Melkers grej de första månaderna här i livet. Idag förstår jag inte hur vi klarade det. Man behöver ju sammanhängande sömn för att överleva, är det inte lite så? Nu ska jag inte klaga. När den lilla herren hamnade på en normalkurva ökade han i vikt hela tiden, och han har alltid sovit precis som den prins han är. Vi började ju faktiskt 2011 med att flytta också, lite större, lite bättre och närmare "hem" Ibland svär jag över bron, när det blåser och regnar exempelvis. Annars är det bra. Nära till naturen, nära ut till de större vägarna och nära in till stan och våra jobb. I april bjöd vi in den närmsta släkten på dop i Piteå stadskyrka. Ett fint dop då prästen är barndomsvän till min far och helt underbar. Vi gjorde det kort och enkelt. Tobbes syster och fästman sjöng och spelade så vackert. Fika efteråt och en massa presenter. I maj tog jag förväl av min pärla. Min våffla. Hon och jag har varit på många turer, spännande ibland då våfflan hade ett eget liv, kunde lägga av i rondeller helt plötsligt, börja hacka och hoppa om man körde långa raka sträckor (typ till Piteå). Våfflan ersattes av en manlig bil, en V70. Jag och VI är nöjda. Första turen pratade sonen högt, han var nog imponerad av att han kunde höra sin egen röst. Sommaren 2011 var underbar. Varm, solig och ledig för min del. Massvis av långa promenader, umgänge med vänner och dagar på stranden. Vi bilade ned till Uppsala, stannade till i Sundsvall på vägen ned, och vid Högakusten bron på vägen upp. Innan vi var helt hemma hann vi med att semestra med bästa vännerna också i Byske. En mindre varm helg i form av solen, men massa kärlek och värme med de allra närmsta vännerna. Hösten kom och jobbet började göra sig påmind. I oktober löste jag och pappan av varandra. Jag fick börja piffa mig på morgonen, jobba långa dagar på kontoret och komma hem till ett rent och snyggt hem. Middagen står i princip alltid på bordet och lilleman ger mig pussar och kramar. Underbart på ett sätt och lite lite sorgligt på ett annat. En tid jag aldrig får tillbaka är borta. Nu njuter jag av de stunder vi har tillsammans på ett nytt sätt. Det känns också bra. Sonen fick fira sin födelsedag flera gånger om då släkten hade svårt att samlas på samma dag. Jobb och resor kom emellan. Nu är han grym på att öppna paket! Ettårs kontroll och mer sprutor gick alldeles utmärkt även om mamman inte var med. Jag har varit på julfest med jobbet, firat jul med Tobbes familj och saknade min väldigt mycket. Annandagen samlades vi hemma hos mamma och pappa och avklarade jul nr 2. Vi har firat nyår hemma hos oss med Tobbes systrar och familj. En bra kväll med god mat, trevligt sällskap och en massa skratt. Andra saker jag kommer att minnas är såklart Utöya. Ingen kan ha missat det, vilken hemsk människa som bara avrättar folk på det där sättet! En ny finanskris hamnar också på saker vi kommer ihåg, sen har vi ju haft en del stormar och oväder som lyckligtvis inte drabbat Luleå så hårt, men andra delar av Sverige. Nu ska det bli spännande att se vad 2012 har att erbjuda. Ett oskrivet blad, en utmaning och nya äventyr lockar!