Jämställdhet
När jag började om att jobba efter min första föräldraledighet fick jag ofta frågan om vem som tog hand om Melker. Ibland när jag svarade att hans pappa passade honom tappade folk (kvinnor) hakan. Hur kunde jag lämna över det på min sambo? Hur kunde jag låta honom vara hemma?
För mig var det så självklart. Vi var två om att skaffa barn, vi var två när han möttes av kylan utanför min mage. Vi minns fortfarande vintern 2010/2011 för den var kall.
Jag fick höra hur en man upplevde det hela, inte min egen utan en annan man. Han var precis som min man hemma 6 månader. Männen dunkade honom i ryggen och berättade att de önskade att de varit hemma mer med sina barn. Kvinnorna undrade varför inte frun var hemma. Jag undrar, vad är det med kvinnor och föräldraledighet? Vi lever i 2012. Visst, är det nu stor skillnad på löner och mannen är den som tjänar mer då fattar jag. Nu råkar det vara så att jag tjänar mest hemma hos oss. När man då går på föräldraledighet så märks ju det så klart, men i det stora hela rör det sig inte om mycket pengar. Nån krona, nån hundralapp och kanske nån tusenlapp. Men vad är det?
Varför klappar man mannen på ryggen när de städat hemma, när de lagar middag eller när de sitter hemma en kväll då kvinnan är ute med vänner?
Jag gör inte det, men jag är ju jag. Jag är inte feminist, skulle aldrig kalla mig det. Jag vill ha lika lön som männen på mitt jobb, inte för att jag är kvinna utan för att jag gör samma jobb som dem och jag gör det bra. Jag vill inte ha en dunk i ryggen eller få höra hur duktig jag är varje gång jag diskar, lagar mat eller byter en blöja. Det hör till vardagen, och min sambo får inte heller den dunken av mig. Vi har inte hunnit vabba mer än två dagar, så jag ska inte säga att vi delar lika bara för att vi gjorde det denna gång. Däremot är vår vision och mål att vi ska dela lika. För oss handlar det inte om vem som har viktigast jobb, det handlar om att vårt barn, vår son, vår Melker är viktigast. Precis som med föräldraledigheten. Nu blev det så att jag var hemma längst. Det handlade inte om att jag var kvinna eller mamma. Det handlade om en ny jobbmöjlighet för Tobbe. Jag är glad att han fick den chansen, jag är glad att jag kunde vara "ledig" igen. Jag är också glad över att vi delar vardagen när det gäller tvätt, städ och mat. Nu lagar jag mest mat på vardagarna då jag har förmånen att kunna flexa på jobbet, dvs börja tidigare och sluta tidigare. Men den stunden innan Tobbe lämnar Melker på förskolan, då hinner han ibland köra en tvätt och hänga den på morgonen. Det behöver jag inte göra.
Att vara jämställd rockar fett. Vad tycker du?
